Ensamma Stjärnor

Ensamma Stjärnor
Du kom med vinter. Du sjöng orden som jag hade skrikit ut i natten. Den natten då allt tog slut och alla känslor blev urholkade och allt förlorade plötsligt all sin mening. Meningen med mitt liv. För vad är meningen med ord om de aldrig ska sägas, och vad är meningen med känslor om de aldrig får uttryckas? I denna gråa värden, tillsynes utan hopp vandrade du på en stig som ledde hopp in i mitt liv. Dina ögon är som stjärnorna på himlen, men de lyser inte för mej. Du är till för alla, och ingen kan göra något annat än att älska, dyrka och avguda någon som dej med din kreativitet och otroliga talang. När ridån sakta hissas bort kan man se dej vid micken. Det är på scenen du hör hemma. I värmen av stålkastarnas ljus uttrycker du dina och alla andras känslor på ett sätt som ingen har gjort förut. Med dina lysande stjärneögon glittrandes över publikens jublande hav värmer du upp våra frusna själar och värmen kan vara i flera dagar. Du sjunger till rytmen av ditt dunkande hjärta om den förlorade kärleken. Jag tänker på dej ute bland oss andra. När du har gått av scenen och trålkastarna har släkts, vad gör du då och vad tänker du på? Sitter du ensam i din loge och möter din lysande blick i spegeln. Torkar av allt ditt smink. Kanske rinner det tårar ner för dina kinder av at åter igen återuppliva minnet av din älskade. Eller så kanske hon inte ens finns, bara ett simpelt trick för att tjäna pengar på känslor som i själva verket tillhör någon annan. Kanske tillhör dessa känslor endast oss som står där nere med tårar i ögonen och blicken lyft mot vår avgudade, och vet att du aldrig någonsin kan bli vår. Det finns en bild av dej ovanför min säng. På dina läppar kan man skymta ett leende och med din magiska blick tittar du rakt in i kamerans lins. Du bär en svart skjorta som är lite uppknäppt i kragen och dina skjortärmar är uppkavlade. På brösten kan man skymta en amulett hängandes i en guldkedja runt din hals. Med händerna kopplade om micken ser du nästan precis ut som på scenen. Längst ned i hörnet står ditt namn med mörkblå bokstäver. Jag undrar hur många gånger jag har läst det där namnet och jag undrar hur länge jag har stirrat in i dina tryckta pappers ögon. Jag leker med tanken på hur du var när du var i min ålder och gick i skolan. Jag gissar på att du var den tysta mystiska killen som ingen riktigt kände. Du hade inga vänner som du umgicks med på fritiden vilket inte var så konstigt eftersom att du inte yttrade så mycket som ett ord om du inte var tvungen. Alltså, du var lite som jag… Skillnaden är väl ögonen, och att jag är tjej och inte kille. Men det är bara gissningar tagna ur dina låttexter och ur hur du uppträder på scen. Du ställer inte upp i några intervjuer. Allt man vet är att du är osocial, skiver dina låtar i en källare under jord och mer gillar att sitta och iaktta människor än att ta del av vad som sker, som om livet var en film som spelades upp enbart för dina lysande stjärneögon. Lite så brukar jag också tänka ibland när jag ensam går hem från skolan. Då kan jag ibland bli helt besatt av tanken på att hela världen bara är något som jag har byggt upp som en fantasi i mitt eget huvud och att jag närsomhelst skulle kunna slukas av markens yta. Att alla hus, alla människor och hela systemet skulle vara som ett dataspel jag spelade. Det finns en början, när man föds, man har ett liv och ett game over, döden. Och vad spelet går ut på är såklart det eviga sökandet efter den lyckliga kärleken. Men nu vet jag ju inte alls egentligen så mycket om dig, och du vet inget om mej. Jag känner dej ju inte, och du vet inte ens hur jag ser ut. För dej är jag bara en av alla stjärnor som du kan se när du lyfter blicken mot himlen på kvällen. Och för mej är du också bara en stjärna, även om du är den största och starkast lysande stjärnan av alla stjärnor på min himmel. Men det är ändå någonting jag vet om dej som jag som jag fick reda på den där kvällen –Våra hjärtan slår i samma takt och dina ord kunde lika bra ha varit mina. Och hur avgudad, älskad och dyrkad du än är så är vi frusna själar under samma stjärnor på samma himmel.