Idéer till Sagobok

Jag tänker skriva en barnbok och illustrera bilder till.

Här kommer några tankar, men det är långt ifrån färdig och kommer att ändras..

Tar gärna kritik!

Carl-Johan berättar:
Älvornas Saga
Eskil ska vara hos sin morfar en dag för hans föräldrar ska åka till Danmark. Eskils morfar heter Carl-Johan och bor mitt ute i skogen. Han gillar att gå i skogen och har en gammal käpp. Han bor i en röd stuga med en öppen brasa och han har en lila katt som sällskap. Katten heter Fiskränsan och gillar att kurra. Carl-Johan är intresserad av att plocka svamp och att berätta gamla sägner. Han är själv döpt efter Carl-Johan svampen.
Eskil är sju och ett halvt år. Han gillar att sticka små insekter på nålar och spika fast dem på trädbitar som han fäster ovanför sin säng. Än så länge har Eskil 28st.
Eskil och Carl-Johan går ut i skogen för att leta upp en Carl-Johan svamp som de kan tillaga att ha till middag. Under tiden börjar Carl-Johan berätta olika sägner om älvor, troll & andra saker. Eskils fantasi flyger iväg till sägnernas land ute i skogen.
För länge, länge sedan i denna skog härskade inte människornas krafter. Det var Älvorna som styrde och ställde över hur saker och ting skulle skötas för deras egen vinning. De hade sina högkvarter i trädens toppar. De flög runt och samlande upp solljus i sina trollspön som de sedan kunde använda för att utöva magiska trollkonster. De hade en Drottning, en Kung och en liten, liten söt Prinsessa. Prinsessan var mycket omtyckt och respekterad bland hela skogsfolket. Det var meningen att hon en dag skulle krönas till att bli drottning för skogen och hade många krav och förväntningar att leva upp till. Men innan hon får makten måste hon hitta någon att gifta sig med. Många bortskämda älvpojkar har försökt vinna Prinsessans hjärta, men utan att lyckas. Antingen var de för tjocka, för fula, för feta eller för omogna. Men det började bli brottom och Kungen och Drottningens tid vid makten började ta slut. De började bli gamla och deras magiska krafter började försvagas. Prinsessan var orolig och undrade om hon någonsin skulle hitta någon som hon skulle orka dela kungariket i resten av sitt liv med.
Nere i underjorden bodde Trollfolket. De bodde under stenar och tålde inte solljus. Trollen var giriga och samlade på guldsmycken och annat fint som de hade knyckt från Människorna. Trollen hade också en Kung och en Drottning, men de hade inte fått några barn. De kunde inte få barn för troll föddes från stenar som hade växt till sig tillräckligt länge. Kungen och Drottningen började smida en plan för att lyckas ta makten över skogen. De blandade ihop en trolldryck av olika insekter och mossor. När man drack den var det meningen att man skulle förvandlas till en mycket vacker älvprins. Kungen och Drottningen satte upp en tävling för alla unga pojktroll. Pojktrollet som vann skulle få bli den nya Kungen över skogen. Tävlingen gick ut på att den som kunde samla ihop flest spindelägg till Kungen och Drottningens fest som de skulle hålla för alla troll när de tog makten. Många unga pojktroll gav sig ut på natten för att samla så många spindelägg som möjligt. Nästa dag räknades alla pojkars spindelägg av Kungens bekänt. Pojken som hade samlats mest ägg kallades till Kungasalen där Kungen och Drottningen satt på sina stora tronar och väntade. Deras ögon fylldes av förväntan när Trollpojken anlände till salen. Han var riktigt, riktigt ful vilket bara var positivt i deras ögon.
-Kom, våran efterlängtade Trollpojke och drick av den magiska drycken!, sade kungen med en mörk mullrig röst.
Trollpojken lyfte bägaren och drack i stora höga klunkar. För varje klunk blev han bara mindre, och mindre och mindre. Vid den näst sista klunken väste det ut vingar på hans rygg och vid efter den sista klunken var han en färdigutvecklad älva. Han glittrade när han flaxade med sina vingar och tittade på Kungen och Drottningen. Han var mycket vacker.
-Så då var det klart, mullrade Kungen. Flyg nu upp i dagsljuset och vinn Prinsessans lilla flickhjärta.
-Ska bli, Ers höghet, pep Trollpojken.
Han flaxade med sina vingar och lämnade Kungariket för att uträtta sitt uppdrag.
Älvprinsessan satte uppe i sitt trädtorn och var upptagen med att kamma håret och besluta sig för vilka kläder hon skulle bära för dagen då hon hörde hon några försiktiga knackningar på dörren.
-Kom in!
Älvdrottningen kom in genom dörren. Hon var rosig om kinderna och ögonen glittrade av glädje.
-Det är någon som vill träffa dig, sa drottningen och blinkade med ena ögat. Och han är riktigt stilig också, lade hon till och log. Skynda på!
Detta beteende var inte vanligt för Älvdrottningen som var mycket allvarlig och plikttrogen så Älvprinsessan antog att hon måste mena det hon sade. Hon valde snabbt sin vackraste klänning och skyndade sig förväntansfullt ner för trapporna. Vem kunde denna älvpojken som var så speciell i hennes mors ögon vara?
När hon kom ner för trapporna ångrade hon att hon inte hade flugit ner eller tagit hissen för hon var både varm och lite svettig, men hoppades att det inte skulle märkas.
När hon såg honom stannade både tid och rum. Hans ögon var som magiskt glittrande ädelstenar och hela han utstrålade ett lysande skimrande sken. Hon torkade snabbt bort svetten i pannan och konstaterade att han var mycket vacker.
-Hej Älvprinsessan, min sköna! sa han med en klar röst fri dialekten de andra älvorna hade i staden. Han skulle passa perfekt i kungariket.
-Hej! Vad är namnet ditt? Frågade Älvprinsessan sakligt. Hon hade lärt sig i unga år att i hennes ställning var det viktigt att uppträda formellt.
Älvpojken, eller i sin rätta form, Trollpojken harklade sig. Det hade han inte tänkt på. Han kunde ju inte säga att han hette Mossian som var ett typiskt trollnamn. Då skulle han bli avslöjad och allt skulle vara förstört.
-Antonio.. Alexandianio.
-Trevligt att träffas unge herr Alexandianio, sa Älvdrottningen och räckte fram handen.
Älvpojken tog handen och kysste den utan att tveka.
-Jag skulle vilja anmäla mig till listan med konkurrenter till kungakronan, sa han.
-Du är uppskriven, sade Älvprinsessans följeslagare.
Hela veckan spenderade Älvprinsessan till att drömma om den vackra älvpojken och vid veckans slut kom uttagningen då makten över älvornas rike skulle överlåtas och den nye kungen skulle krönas. Hon var redan säker på vem hon skulle väljas. De samlades i den stora salen. Det var en förväntansfull stämning och många älvor hade samlats i staden för att se vem som skulle bli vald att styra över folket.
Det var tio kandidater och alla stod på knä framför de fyra tronerna varav en av dem var tom.
Älvprinsessans betjänt hade en lista i handen. Hon räknade upp namn efter namn och de namnen hon sade var inte valda och fick därför gå och sätta såg på bänken längst fram med resten av publiken. Till sist var det bara älvpojken Antonio kvar. Älvprinsessan flög sakta ner från sin tron och landade lätt på marken. Hon gick fram till Antonio och mötte en än gång hans magiska blick. Hon höll kungens krona i handen.
-Här med kröner jag dig, Antonio Alexandiano till vår nya kung över kungadömet. Nu har du makten över älvorna!
Precis när Älvprinsessan satte på kronan på älvpojkens huvud och publikens applåder började ljuda bröt ett hemskt oväder ut. Det blixtrade och regnade och en hemskt förvandlig höll på att ske.
-Hahahahahahahaha!, skrattade Mossian, Nu har jag makten! Nu kan ni inte göra något för att stoppa mej!
Älvprinsens vackra skimmer försvann han knölades ihop som en boll, sedan till en sten och till sist kom han ut som i sin rätta form. Det var knäpptyst i salen, men som på beställning kastade sig en av kandidaterna till kungariket sig ut med sin trollstav och riktade den rakt emot trollpojken. Det spreds ett starkt lysande ljus från staven och Mossian sjönk skrikande med sin mullriga trollröst ihop till en sten igen. Älvfolket var räddat och applåderna spreds sig i salen.
Hjälten var en Älvpojken som var blyg, men smart och duktig. Han valdes till den nya kungen nästa dag när chocken hade lagt sig för alla. Han och Älvprinsessan blev mycket goda vänner, och inom några år började kärleken mellan dem växa sig allt starkare. Han var djupt hedrad av folket och ingen glömde någonsin hans hjältedåd. Han visade sig bli den bästa Älvkung som älvorna någonsin hade haft.
-Och snipp, snabb, snut så var sagan slut, sa Carl-Johan och drog en djup suck.
-Berätta mer, mer!, hojtade Eskil förtjust.
-Jag skulle såklart kunna ta och berätta om när människorna kom till makten, men det får allt ta och bli en annan gång, skrattade Carl-Johan som glädjes åt Esils entusiasm.
-Nej, men titta!, utropade Carl-Johan och hötte med fingret in emot väg kanten. Där är ju en Carl-Johan!
-Ehum, nej, morfar. Du är här. Bredvid mig, sade Eskil.
-Nej, jag menar förstås svampen! Nu får vi nåt gott att tillaga och äta ikväll.

De gick hem hand i hand och Carl-Johan blev alldeles trött av Eskils alla frågor om älvorna och trollen.
När de kom hem tillagade Carl-Johan som lovat svampen och den smakade mycket gott. När föräldrar Eskils kom lovade att Eskil skulle få hälsa på Morfar så fort de far bort igen, och det då hade Carl-Johan lovat att berätta om hur det gick till när människorna fick makten. Det såg Eskil mycket fram emot och det blev en mycket, mycket lyckad dag.