Gubbspöktisdag 30 december 2008
måndag 29 december 2008
lördag 27 december 2008
fredag 26 december 2008
torsdag 25 december 2008
måndag 22 december 2008
Bok:Shanghai Baby
Shanghai Baby
Wei Hui
Jag tycker att boken kan liknas lite vid Being Doll av Chun Sue som också handlar om en kinesisk tjej som gör revulution efter att ha vuxit upp väluppfostrad med diciplin.
Boken är delvis en själviografi och Wei Hui är en känd och mycket beundrad författare i Kina som även har skrivit många noveller för bland annat tidningar.
Coco är tillsammans och bor ihop med sin konstnärlige pojkvän Tiantian som hon älskar över allt annat. Tiantian är mer förtjust i Cocos författardrömmar än henne själv och stöttar henne mycker med att skriva romanen. Coco jobbar som servitris på ett café, men Tiantian övertalar henne att säga upp sig för att enbart jobba med romanen.
De tror det länge att Tiantian är impotent, men får sedan reda på att det beror på psykiska orsaker. När han inte kan tillfredsställa Coco i sängen så hittar hon sig en ny älskare att ha i hemlighet vid sidan av. Han är tysk och heter Mark.
Efter ett tag börjar det växa fram starkare känslor för Mark än väntat, och allt blir mycket mer komplicerat.
Syftet med boken kan vara att man ska följa sina drömmar, och den kommer fram till att alla lögner kommer till sist upp till ytan, hur väld dolda de än är.
Jag tycker att boken var jättebra, delvis för att det var korta kapitel så det var lätt att hänga med och hon har citerat andra kändisar och författare i början av varje kapitel. Den är ganska lättläst och håller spänningen uppe. Den är skriven på ett bra lite poetsikt eget sätt. Jag tror att boken kanske passar lite yngre vuxna, och folk i övre tonåren.
söndag 21 december 2008
lördag 20 december 2008
FavoRitRitBloggar
Påfågelögats Favorit Ritbloggar
...det var mina favorit ritbloggar.
Om ni har tips på några fler,
skriv gärna i kommentarer!
fredag 19 december 2008
torsdag 18 december 2008
Ensamma Stjärnor
Ensamma StjärnorDu kom med vinter. Du sjöng orden som jag hade skrikit ut i natten. Den natten då allt tog slut och alla känslor blev urholkade och allt förlorade plötsligt all sin mening. Meningen med mitt liv. För vad är meningen med ord om de aldrig ska sägas, och vad är meningen med känslor om de aldrig får uttryckas? I denna gråa värden, tillsynes utan hopp vandrade du på en stig som ledde hopp in i mitt liv. Dina ögon är som stjärnorna på himlen, men de lyser inte för mej. Du är till för alla, och ingen kan göra något annat än att älska, dyrka och avguda någon som dej med din kreativitet och otroliga talang. När ridån sakta hissas bort kan man se dej vid micken. Det är på scenen du hör hemma. I värmen av stålkastarnas ljus uttrycker du dina och alla andras känslor på ett sätt som ingen har gjort förut. Med dina lysande stjärneögon glittrandes över publikens jublande hav värmer du upp våra frusna själar och värmen kan vara i flera dagar. Du sjunger till rytmen av ditt dunkande hjärta om den förlorade kärleken. Jag tänker på dej ute bland oss andra. När du har gått av scenen och trålkastarna har släkts, vad gör du då och vad tänker du på? Sitter du ensam i din loge och möter din lysande blick i spegeln. Torkar av allt ditt smink. Kanske rinner det tårar ner för dina kinder av at åter igen återuppliva minnet av din älskade. Eller så kanske hon inte ens finns, bara ett simpelt trick för att tjäna pengar på känslor som i själva verket tillhör någon annan. Kanske tillhör dessa känslor endast oss som står där nere med tårar i ögonen och blicken lyft mot vår avgudade, och vet att du aldrig någonsin kan bli vår. Det finns en bild av dej ovanför min säng. På dina läppar kan man skymta ett leende och med din magiska blick tittar du rakt in i kamerans lins. Du bär en svart skjorta som är lite uppknäppt i kragen och dina skjortärmar är uppkavlade. På brösten kan man skymta en amulett hängandes i en guldkedja runt din hals. Med händerna kopplade om micken ser du nästan precis ut som på scenen. Längst ned i hörnet står ditt namn med mörkblå bokstäver. Jag undrar hur många gånger jag har läst det där namnet och jag undrar hur länge jag har stirrat in i dina tryckta pappers ögon. Jag leker med tanken på hur du var när du var i min ålder och gick i skolan. Jag gissar på att du var den tysta mystiska killen som ingen riktigt kände. Du hade inga vänner som du umgicks med på fritiden vilket inte var så konstigt eftersom att du inte yttrade så mycket som ett ord om du inte var tvungen. Alltså, du var lite som jag… Skillnaden är väl ögonen, och att jag är tjej och inte kille. Men det är bara gissningar tagna ur dina låttexter och ur hur du uppträder på scen. Du ställer inte upp i några intervjuer. Allt man vet är att du är osocial, skiver dina låtar i en källare under jord och mer gillar att sitta och iaktta människor än att ta del av vad som sker, som om livet var en film som spelades upp enbart för dina lysande stjärneögon. Lite så brukar jag också tänka ibland när jag ensam går hem från skolan. Då kan jag ibland bli helt besatt av tanken på att hela världen bara är något som jag har byggt upp som en fantasi i mitt eget huvud och att jag närsomhelst skulle kunna slukas av markens yta. Att alla hus, alla människor och hela systemet skulle vara som ett dataspel jag spelade. Det finns en början, när man föds, man har ett liv och ett game over, döden. Och vad spelet går ut på är såklart det eviga sökandet efter den lyckliga kärleken. Men nu vet jag ju inte alls egentligen så mycket om dig, och du vet inget om mej. Jag känner dej ju inte, och du vet inte ens hur jag ser ut. För dej är jag bara en av alla stjärnor som du kan se när du lyfter blicken mot himlen på kvällen. Och för mej är du också bara en stjärna, även om du är den största och starkast lysande stjärnan av alla stjärnor på min himmel. Men det är ändå någonting jag vet om dej som jag som jag fick reda på den där kvällen –Våra hjärtan slår i samma takt och dina ord kunde lika bra ha varit mina. Och hur avgudad, älskad och dyrkad du än är så är vi frusna själar under samma stjärnor på samma himmel.
tisdag 16 december 2008
måndag 15 december 2008
söndag 14 december 2008
lördag 13 december 2008
fredag 12 december 2008
fredag 5 december 2008
Idéer till Sagobok
Jag tänker skriva en barnbok och illustrera bilder till.
Här kommer några tankar, men det är långt ifrån färdig och kommer att ändras..
Tar gärna kritik!
Carl-Johan berättar:
Älvornas Saga
Eskil ska vara hos sin morfar en dag för hans föräldrar ska åka till Danmark. Eskils morfar heter Carl-Johan och bor mitt ute i skogen. Han gillar att gå i skogen och har en gammal käpp. Han bor i en röd stuga med en öppen brasa och han har en lila katt som sällskap. Katten heter Fiskränsan och gillar att kurra. Carl-Johan är intresserad av att plocka svamp och att berätta gamla sägner. Han är själv döpt efter Carl-Johan svampen.
Eskil är sju och ett halvt år. Han gillar att sticka små insekter på nålar och spika fast dem på trädbitar som han fäster ovanför sin säng. Än så länge har Eskil 28st.
Eskil och Carl-Johan går ut i skogen för att leta upp en Carl-Johan svamp som de kan tillaga att ha till middag. Under tiden börjar Carl-Johan berätta olika sägner om älvor, troll & andra saker. Eskils fantasi flyger iväg till sägnernas land ute i skogen.
För länge, länge sedan i denna skog härskade inte människornas krafter. Det var Älvorna som styrde och ställde över hur saker och ting skulle skötas för deras egen vinning. De hade sina högkvarter i trädens toppar. De flög runt och samlande upp solljus i sina trollspön som de sedan kunde använda för att utöva magiska trollkonster. De hade en Drottning, en Kung och en liten, liten söt Prinsessa. Prinsessan var mycket omtyckt och respekterad bland hela skogsfolket. Det var meningen att hon en dag skulle krönas till att bli drottning för skogen och hade många krav och förväntningar att leva upp till. Men innan hon får makten måste hon hitta någon att gifta sig med. Många bortskämda älvpojkar har försökt vinna Prinsessans hjärta, men utan att lyckas. Antingen var de för tjocka, för fula, för feta eller för omogna. Men det började bli brottom och Kungen och Drottningens tid vid makten började ta slut. De började bli gamla och deras magiska krafter började försvagas. Prinsessan var orolig och undrade om hon någonsin skulle hitta någon som hon skulle orka dela kungariket i resten av sitt liv med.
Nere i underjorden bodde Trollfolket. De bodde under stenar och tålde inte solljus. Trollen var giriga och samlade på guldsmycken och annat fint som de hade knyckt från Människorna. Trollen hade också en Kung och en Drottning, men de hade inte fått några barn. De kunde inte få barn för troll föddes från stenar som hade växt till sig tillräckligt länge. Kungen och Drottningen började smida en plan för att lyckas ta makten över skogen. De blandade ihop en trolldryck av olika insekter och mossor. När man drack den var det meningen att man skulle förvandlas till en mycket vacker älvprins. Kungen och Drottningen satte upp en tävling för alla unga pojktroll. Pojktrollet som vann skulle få bli den nya Kungen över skogen. Tävlingen gick ut på att den som kunde samla ihop flest spindelägg till Kungen och Drottningens fest som de skulle hålla för alla troll när de tog makten. Många unga pojktroll gav sig ut på natten för att samla så många spindelägg som möjligt. Nästa dag räknades alla pojkars spindelägg av Kungens bekänt. Pojken som hade samlats mest ägg kallades till Kungasalen där Kungen och Drottningen satt på sina stora tronar och väntade. Deras ögon fylldes av förväntan när Trollpojken anlände till salen. Han var riktigt, riktigt ful vilket bara var positivt i deras ögon.
-Kom, våran efterlängtade Trollpojke och drick av den magiska drycken!, sade kungen med en mörk mullrig röst.
Trollpojken lyfte bägaren och drack i stora höga klunkar. För varje klunk blev han bara mindre, och mindre och mindre. Vid den näst sista klunken väste det ut vingar på hans rygg och vid efter den sista klunken var han en färdigutvecklad älva. Han glittrade när han flaxade med sina vingar och tittade på Kungen och Drottningen. Han var mycket vacker.
-Så då var det klart, mullrade Kungen. Flyg nu upp i dagsljuset och vinn Prinsessans lilla flickhjärta.
-Ska bli, Ers höghet, pep Trollpojken.
Han flaxade med sina vingar och lämnade Kungariket för att uträtta sitt uppdrag.
Älvprinsessan satte uppe i sitt trädtorn och var upptagen med att kamma håret och besluta sig för vilka kläder hon skulle bära för dagen då hon hörde hon några försiktiga knackningar på dörren.
-Kom in!
Älvdrottningen kom in genom dörren. Hon var rosig om kinderna och ögonen glittrade av glädje.
-Det är någon som vill träffa dig, sa drottningen och blinkade med ena ögat. Och han är riktigt stilig också, lade hon till och log. Skynda på!
Detta beteende var inte vanligt för Älvdrottningen som var mycket allvarlig och plikttrogen så Älvprinsessan antog att hon måste mena det hon sade. Hon valde snabbt sin vackraste klänning och skyndade sig förväntansfullt ner för trapporna. Vem kunde denna älvpojken som var så speciell i hennes mors ögon vara?
När hon kom ner för trapporna ångrade hon att hon inte hade flugit ner eller tagit hissen för hon var både varm och lite svettig, men hoppades att det inte skulle märkas.
När hon såg honom stannade både tid och rum. Hans ögon var som magiskt glittrande ädelstenar och hela han utstrålade ett lysande skimrande sken. Hon torkade snabbt bort svetten i pannan och konstaterade att han var mycket vacker.
-Hej Älvprinsessan, min sköna! sa han med en klar röst fri dialekten de andra älvorna hade i staden. Han skulle passa perfekt i kungariket.
-Hej! Vad är namnet ditt? Frågade Älvprinsessan sakligt. Hon hade lärt sig i unga år att i hennes ställning var det viktigt att uppträda formellt.
Älvpojken, eller i sin rätta form, Trollpojken harklade sig. Det hade han inte tänkt på. Han kunde ju inte säga att han hette Mossian som var ett typiskt trollnamn. Då skulle han bli avslöjad och allt skulle vara förstört.
-Antonio.. Alexandianio.
-Trevligt att träffas unge herr Alexandianio, sa Älvdrottningen och räckte fram handen.
Älvpojken tog handen och kysste den utan att tveka.
-Jag skulle vilja anmäla mig till listan med konkurrenter till kungakronan, sa han.
-Du är uppskriven, sade Älvprinsessans följeslagare.
Hela veckan spenderade Älvprinsessan till att drömma om den vackra älvpojken och vid veckans slut kom uttagningen då makten över älvornas rike skulle överlåtas och den nye kungen skulle krönas. Hon var redan säker på vem hon skulle väljas. De samlades i den stora salen. Det var en förväntansfull stämning och många älvor hade samlats i staden för att se vem som skulle bli vald att styra över folket.
Det var tio kandidater och alla stod på knä framför de fyra tronerna varav en av dem var tom.
Älvprinsessans betjänt hade en lista i handen. Hon räknade upp namn efter namn och de namnen hon sade var inte valda och fick därför gå och sätta såg på bänken längst fram med resten av publiken. Till sist var det bara älvpojken Antonio kvar. Älvprinsessan flög sakta ner från sin tron och landade lätt på marken. Hon gick fram till Antonio och mötte en än gång hans magiska blick. Hon höll kungens krona i handen.
-Här med kröner jag dig, Antonio Alexandiano till vår nya kung över kungadömet. Nu har du makten över älvorna!
Precis när Älvprinsessan satte på kronan på älvpojkens huvud och publikens applåder började ljuda bröt ett hemskt oväder ut. Det blixtrade och regnade och en hemskt förvandlig höll på att ske.
-Hahahahahahahaha!, skrattade Mossian, Nu har jag makten! Nu kan ni inte göra något för att stoppa mej!
Älvprinsens vackra skimmer försvann han knölades ihop som en boll, sedan till en sten och till sist kom han ut som i sin rätta form. Det var knäpptyst i salen, men som på beställning kastade sig en av kandidaterna till kungariket sig ut med sin trollstav och riktade den rakt emot trollpojken. Det spreds ett starkt lysande ljus från staven och Mossian sjönk skrikande med sin mullriga trollröst ihop till en sten igen. Älvfolket var räddat och applåderna spreds sig i salen.
Hjälten var en Älvpojken som var blyg, men smart och duktig. Han valdes till den nya kungen nästa dag när chocken hade lagt sig för alla. Han och Älvprinsessan blev mycket goda vänner, och inom några år började kärleken mellan dem växa sig allt starkare. Han var djupt hedrad av folket och ingen glömde någonsin hans hjältedåd. Han visade sig bli den bästa Älvkung som älvorna någonsin hade haft.
-Och snipp, snabb, snut så var sagan slut, sa Carl-Johan och drog en djup suck.
-Berätta mer, mer!, hojtade Eskil förtjust.
-Jag skulle såklart kunna ta och berätta om när människorna kom till makten, men det får allt ta och bli en annan gång, skrattade Carl-Johan som glädjes åt Esils entusiasm.
-Nej, men titta!, utropade Carl-Johan och hötte med fingret in emot väg kanten. Där är ju en Carl-Johan!
-Ehum, nej, morfar. Du är här. Bredvid mig, sade Eskil.
-Nej, jag menar förstås svampen! Nu får vi nåt gott att tillaga och äta ikväll.
De gick hem hand i hand och Carl-Johan blev alldeles trött av Eskils alla frågor om älvorna och trollen.
När de kom hem tillagade Carl-Johan som lovat svampen och den smakade mycket gott. När föräldrar Eskils kom lovade att Eskil skulle få hälsa på Morfar så fort de far bort igen, och det då hade Carl-Johan lovat att berätta om hur det gick till när människorna fick makten. Det såg Eskil mycket fram emot och det blev en mycket, mycket lyckad dag.
torsdag 27 november 2008
Böcker:Ingen dans på Rosor-Hannah Green
Ingen dans på rosor
Hanna GreenDeborah flydde in i sinnessjukdomen när hennes liv blev för outhärdligt.
Deborah är bara sexton år när hon blir intagen på sinnessjukhuset. Hon får regelbundet träffa psykologen Freud som utmanar Deborah genom att säga att hon måste välja mellan sin hittepåvärl eller den verkliga världen. Hon får berätta om sin uppväxt och vad hon tror är orsaken till sjukdomen. Hon fick cancer när hon var liten och har det fortfrande en värkande tumör.
Hon får diagnosen schizofreni. I sitt huvud flyr hon in till världen Yr. Där finns Samlingen med sina onda ord på Yri, språket de talar där. Det finns också bra saker i Yr och en grop som man kan falla ner i.
Det var Deborahs självmordsförsök som gjorde att hon fick komma in på kliniken. Hon bränner sin kropp med cigaretter men kan inte känna någon smärta. Hon får många vänner . Hon är begåvad och kan rita mycket uttrycksfulla bilder. En av hennes vänner lär henne latin och franska och till slut får hon börja på en skola i staden.
Syftet med boken är nog att få en inblick i hur det är att ha en sinnessjukdom och den lyckas bra med det. När man läser boken kommer man fram till att det kan finnas många ljusa stunder fast man är sinnesjuk och inlagd på sinnessjukhus och att man alltid har ett val att göra det bästa av situationen.
Jag tycker att boken var bra och ganska spännande. Deborah finns på riktigt och har lyckats ta sig upp ur sin sjukdom. Boken finns också skriver utav Freud ur hennes synvinkel. Man lär sig mycket om sinnessjukdom och hur det är att ha det.
tisdag 25 november 2008
Böcker:Beröring långt ifrån - Deborah Curtis
Joy Division & Ian CurtisBeröring långt ifrån
Deborah Curtis
Biografi
Ian begick självmord genom att hänga sig i deras hus, bara 23 år gammal.
Denna boken är skriven av Deborah Curtis, fru till Ian Curtis som var sångare och låtskrivare till Manchesterbandet Joy Division. Den utkom 1995 på engelska , men nu har den även översatts till svenska.
Den handlar om Ian & Deborahs tid tillsammans. De gifte sig endast 19 år gamla. Ian hade alltid varit facinerad av en tidig död i sina tonår tog han en överdos och fick magpumpas. Han tog olika sorts piller, alkohol och andra droger.
Bandet Warsaw bildades, som senare skulle byta namn till Joy Division.
De fick ett barn, Natalie, och samtidigt upptäcktes det att Ian var otrogen.
Han hade stor kontroll över Deborah men skötte inte om ekonomin eller något annat i hemmet.
Ians speciella dans som skulle bli en del av Joy Divisions kännetecken var tagna från Ians egna epileptiska anfall. Han fick mediciner som förvärrade hand humörsvägningar, och även om han beskrevs som omtänksam och givmild så kunde han ofta få raserianfall.
Ian begick självmord genom att hänga sig i deras hus, bara 23 år gammal. Innan sin död hade han själv valt omslagsbilden till albumet, en svartvit bild som föreställde sörjande vid en familjegrav i Genua. Låten love will tear us apart släpptes och fick också bli texten på Ians gravsten.
Boken kommer fram till att Ian var en lidande själ och detta blir som ett farväl och lite som en förklaring till hans död. Boken plockar fram den Ian som var Deborahs make, men folk påstår att hon inte kände "den riktiga" Ian som han var när han var med sina vänner, eller uta på turne.
torsdag 20 november 2008
zcz.jpg)
artist.jpg)
tisdag 18 november 2008
måndag 17 november 2008
Prao:Artist
Idag praoade jag på Ljungbergs Artist i Lund!
Där säljs alla möjliga målar & ritprytlar man kan tänka sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)